Sista dagarna 2018

Idag söndag, imorgon nyårsafton, det blir nog min lugnaste på väldigt länge, här sitter jag som alla dessa dagar efter operationen inom 4 väggar, i min morgonrock, och de som vill smälla raketer får göra de lugnt utan att de stör mig, nämnvärt, inget skålande eller nåt annat festligt här inte, inte detta nyår.

Dagarna går lugnt här, ganska likadana alla dagar, har läst böcker, sett filmer, serier, sovit, ätit... Medicinerat. Igår var min mamma här och hjälpte med matlagning och sådant, och hämtade även mat från butiken åt mig. Det som jag har märkt är att mina närmaste inte alls ens frågar ifall jag behöver hjälp  med nåt nu, fast de bra vet att jag får gå försiktigt med rollatorn och inte kan gå ut alls, men sedan helt andra mänskor omkring mig, nog frågar tex att behöver jag nåt från butiken eller så... Varför är det så? Känner mig väldigt utlämnad och ensam av de jag tycker borde bry sig mest, och förstå min situation, men nej, de frågar inte alls... :(